nu är jag så där blödig igen. en typisk dal! i förrgår såg jag "så som i himmelen". grinade som ett vårtsvin!!! herregud vilken film. människor ♥.
sedan så har ju rättegången mot breivik startat så idag satt jag och jakob och läste och kollade på den, vilket gjorde att alla känslor från förra sommaren kom tillbaka. fy fan vad ofattbart det är. vad omänskligt vedervärdig han är.
menar inte att jämföra någonting med hela 22 juli-saken.
hur som helst, idag på jobbet var det en äldre fransman/oklar europé/liknande som satt på en av borden som jag tog över av caroline vid kvällsskiftet. hon nämnde att han var väldigt pratglad och trevlig. när jag lite senare går fram till honom med ett glas rödvin utspelar sig denna konversation:
den oklara europeiska gubben: "thank you... *kollar på namnskylt* emelie..."
jag: "you're welcome."
d.o.e.g: "emelie jolie (rimmande uttal).. in french it means emelie is beautiful...
normally."
j: "ok.." (standardmesig)
d.o.e.g: "by the way .. where is my lovely caroline??"
smack bara. go gubbe. började nästan gråta sjukt nog. självförtroendet på topp!! ska man
normally försöka att inte bry sig om folk tycker att man är ful och inflikar det lite semismidigt?
för att med ett sista exempel trycka på min utomordentliga känslighet just nu, så började jag gråta när jag såg den här bilden igår kväll. lille dumbo ♥.

(kan förstå att detta kan låta som en typisk pms-grej, så är dock inte fallet. i wish??!!!)