har blivit något av en trend att jag endast slänger in några ord här de dagar jag är ledig. därav det lilla uppehållet på 2,5 vecka. lunch
de senaste dagarna har jag pratat om ungefär en enda sak. jag är så jävla trött på mig själv, men ändå kan jag inte låta bli att ta upp det med varenda person jag träffar. har nästan fått hålla mig för att inte fiska lite medlidande från gäster eller kassörer eller trikkchaufförer eller träningskortförsäljare på gatan eller bartendrar eller förbipasserande på gatan...
JAG HAR TANDVÄRK!!! så inåt helvete vad ont det gör. det är en visdomstand som meckar röven av sig därinne. ligger en köttslamsa över hela tanden och jag kan inte äta på den sidan och hela halsmandeln är svullen och öm (tyck synd om mig då!!!). jag tänkte ju självklart härda ut för att jag är snål men igår så ramlade rent en tår av smärta ner från lillögat så då gav amanda mig en utskällning och tyckte att jag skulle slänga upp börsen istället för att gå runt som en påse skridskor och vara grinig. idag har jag då tänkt efter. och ätit massa choklad, fast man inte får småäta enligt han på apoteket. hur som helst, imorgon kl 10.15 är det jag som slänger upp käften på operationsbordet (eller vad det nu är).. halvomingligt känns det.
ps. i mitt huvud ser det ut så här därinne:
ps2. det är en jätteäcklig bild så jag gör den liten. klicka för närmare undersökning av mitt eventuella innandöme.
ps3. på tal om five-mössan i rubriken.. jag och mamma gick en gång på stan, låt oss säga att det var vintern 1998. efter att ha följt mamma på olika ärende i säkert en halvtimme (evighet i 9-årsräkning) passerade vi ett gatustånd på möjligheternas torg i centrala skellefteå. på bordet låg diverse accessoarer med olika coola tryck och krusiduller. och mitt på bordet, där låg den... 5IVE(ja det stod så)-mössan. mössan från mina drömmar.
jag avgudade five. mitt livs största dilemma var på den tiden om jag helst av allt ville gifta mig med scott eller abs (dvs, samma som nu).
jag frågade mamma snällt om jag kunde få den. hon sa nej. därefter kan jag tänka mig att jag lovade saker som att jag inte skulle äta lördagsgodis på tre veckor (yeah right) eller att jag skulle diska efter middagen resten av mitt liv. men hon var svårövertalad i vanlig ordning.. mammas argument var att jag inom en snar framtid skulle hitta ett nytt favoritband, som så många gånger förr, och därför sluta lyssna på five. och mössan skulle komma att hamna längst in på hatthyllan.
jag minns hur absurt jag tyckte detta påstående var. "SLUTA LYSSNA PÅ FIVE?!?!?! KOMMER INTE PÅ FRÅGA!!!" (jag sa nog inte "kommer inte på fråga", jag var ju trots allt bara 9 år). jag gav i vart fall mitt ord på att jag skulle använda den för resten av mitt liv..
SMACK och saken var i box!!! fin jävla mössa det där..
smack bara. jag tror även att detta är någon form av reverserad post-tonårsrevolt då jag faktiskt ville färga hela håret rosa när jag var typ tolv år. när mamma då sa nej så var jag självklart alldeles för mesig för att revoltera och göra det ändå. så det är väl inte alls mentalt efterblivet att göra det nu i en lightversion som någon sorts gottgörelse för mitt tolv-åriga mes-jag? hehe, kbk.
